Snart är min tid i Sundsvall över. Som jag tidigare har skrivit så fick jag en attack av längtan för ett tag sedan men nu känns allt bra igen. Det kommer säkert kännas tungt att åka imorgonbitti men jag trivs i Umeå och ångrar inte någonstans att jag åkte. Kanske alla fina människor jag lämnat kvar här. Men jag kommer ju hem ibland.

Nu när jag har varit nere så har jag hunnit med allt jag planerat och en miljard grejer till. Fredagen var nog en av dom effektivaste dagarna i mitt liv. Herre jesus...

Känns konstigt att jag ska bo härifrån i 3.5 år. Det är ganska lång tid. Då ska jag strax fylla 23, Wilma är 9 och Agnes är 5. Shit.. Helt stört!

Får se när jag kommer hem nästa gång. Det jag vet är att den 19 november SKA jag hem. Så är det bara. Jag ska festa då. HÅRT! Du och jag, Emelie (och gärna lite annat folk med men ändå).